This blog is being rebuilt!
Love,
Leo
Schlachthof Wiesbaden
Sitter backstage på ett mysigt spelställe som heter Schlachthof i Wiesbaden. Tyskarna vet hur man vispar ihop sköna ungdomshängställen! Ett bättre upplägg för ett blogginlägg kan man bara drömma om. Gratis trådlöst internet, en stor kyl fullproppad med öl som står mig fri att tömma och en soffa mjukare än en nybakad apfelstrudel.
När vi tidigare beställde pizza fick vi varsin liten lapp med en massa ingredienser vi kunde kryssa i efter eget tycke. En saftig pepperonimatad ostskapelse senare hade vi presskonferens med Wiesbadens tidning och grabbarna i Safemode poserade vackert bland graffitin.
När vi börjar spela på vår skiva lär vi styra vår kosa hit mot det vackra Hessen, där det mousserande vinet flödar i lika stora volymer som Rhenfloden själv. Dags att lägga ifrån sig datorn och mingla!

/Leo
Turnéledare i Wiesbaden
/Leo
District 9 ger oss många anledningar till hurrarop
När jag var i L.A. i juni snappade jag upp några lustiga små skyltar här och var. "BUS BENCH FOR HUMANS ONLY" och "REPORT NON-HUMANS" stod det. Det hela var en listig kampanj för
storfilen District 9 som nyligen haft Sverigepremiär.
Från en bänk i Venice, L.A.
Rymdräkor förliser
I filmen stannar ett utomjordiskt rymdskepp till ovanför den sydafrikanska staden Johannesburg. Den miljon undernärda rymdresenärer som skeppet inhyser kommer snart att bilda stadens nya underklass. Dessa utstötta och fattiga "räkor" - som de nedsättande kallas av människorna - blir snart flyttade till ett reservat av vapenföretaget MNU. Företaget är dessutom en slags privat militärstyrka som sköter tvångsförflyttningen av rymdräkorna, samt utför medicinska experiment på dem. Det är detta företags kameror som vi tillsammans med nyhetsklipp och diverse intervjuer får följa i en slags efterhandskonstruerad dokumentär.
Deportationer till reservat
Och som en av de intervjuade, en sociolog, säger: "där det finns fattigdom finns det också kriminalitet". J'burgs övriga invånare kräver handling och Wikus van de Merwe, en godtrogen byråkrat på MNU, får uppdraget att flytta ut reservatet en bra bit utanför staden. Wikus spelas mycket imponerande av långfilmsdebuterande Sharlto Copley, som till och med improviserat stora delar av dialogen. Snart knackar han dörr i reservatet omgärdad av MNU-soldater och ber perverst nog utomjordingarna att skriva under på att de skall kastas ur sina hem. Trots sin välvilja ger han naivt nog därmed juridisk legitimitet åt deportationerna. En uppenbar referens är Johannesburgs eget District Six, som under apartheid fick se 60 000 av sina invånare bortflyttade. Intressant nog i vårt globala sammanhang var de flesta av de deporterade muslimer.
Likheter med orkanen Katrina
Filmen bjuder på många anledningar till hurrarop. Det dokumentära formatet fungerar utmärkt, och lyckas dessutom ge samhällskritiken en ny nivå. I början av filmen får tittarna intrycket av att varelserna är ointelligenta och väldigt brutala, allt genom mediala bilder av brinnande soptunnor och våldsamma upplopp. Man tänker genast på den bild som gavs av New Orleans efter orkanen Katrinas härjningar. De fattiga svarta områdena lämnades helt åt sitt eget öde, och det kaos som bröt ut målades upp som ett inferno med mord och våldtäkter mitt på gatorna. När stormen i dubbel bemärkelse lagt sig visade det sig dock att dessa fall endast var uppdiktade, ämnade att stilla det vita USAs hunger efter tecken på hur nära de svarta har till djuret inombords. En bit in i filmen får vi dock lära känna ett par utomjordingar och inser att de flesta faktiskt är riktigt reko (ber om ursäkt för ordvitsen). De letar bland soporna för att de svälter och hoppas hitta lite mat, de slåss för att det knappt finns någon och protesterar för att de inte släpps in i samhällsgemenskapen.
Vi vill ha mer!
Tack vare den frihet som en förhållandevis stram budget ger var det möjligt att låta den utspela sig i Johannesburg, och låta skådespelarna tala bred sydafrikansk dialekt. "Va? Ett rymdskepp som inte stannar ovanför en amerikansk stad? Hur är det möjligt?" tänkte nog alla stora amerikanska filmstudior i kanon. Själv tänker jag bara att det är skönt när vi får se storslagna filmer som vågar frångå gamla beprövade koncept (se Terminator Salvation, Transformers m fl i oändlighet), utspela sig i periferin, använda sig av helt okända skådespelare och ställa viktiga frågor om samtiden. Trots att filmens senare del tyvärr faller in i en klassisk actionmall så hoppas jag verkligen att cliffhangern resulterar i en uppföljare.
Leo
Klantig förare?
Då Doubt visade sig vara en smärre besvikelse så fick detta bli kvällens räddning.
/Leo
ALPHA 60 @ Kulturnatten
ALPHA 60 är fortfarande i studion. Detta innebär inte att vi bor, äter och sover i studion, men att vi så sakteliga spelar in en skiva. I september spelar vi in sång och synt samt de få gitarrslingor som är kvar. Vi har även tänkt använda något så smörigt som en barnkör i en låt, så om ni bor granne med en sådan så är det bara att be dem mejla info@alpha60.net
Men helt isolerade från omvärlden är vi inte. På kulturnatten i Uppsala spelar vi nämligen på Dragarbrunnstorg kl 22:30. Kom dit och ta med er vänner, pianoläraren och farmor för det kommer bli makalöst kul att lira!
Tack till alla som kom och svängde de lurviga på ROCK-OUT också, vi ska snart lägga upp en film därifrån som ni kan avnjuta. Kanske lägger upp några bilder från min Berlinresa också när jag får tummen ur. Ha det gött så länge!
/Leo
PS. Ser ni A:et som står bredvid hemsidesadressen? Snitsigt va?
ALPHA 60 i studion
här händer inte mycket som ni märker. Men ALPHA 60 vässar vapnen utan att någon märker - i studion! Sitter nu och väntar på att Snowcat ska ratta in ett najs sololjud till Ruins of Messolonghi.. mums.. I höst kommer fullängdaren så håll faen i er! Där kommer ni få avnjuta 11 färska spår, ett par remixer och lite annat trams.
Om någon vill ha stickers så är det bara att mejla förresten.
Peace/Leo
Cocktailparty, fredagsjam och Agaton-avslutning!
Mycket har hänt sedan sist. Här kommer ett litet urval:
23/5 COCKTAILPARTY
Hemma hos mig och min roomie/polare Charlie var det en riktig Dionysosfest häromveckan. Alla inbjudna var tvungna att ta med sig en flaska för mellan 170 och 200 kr efter vad vi behövde, och när någonstans mellan 30 och 40 personer dök upp kan ni förstå vilken baluns det blev! Huset stod för tillbehör, juicer, mjölk, glas, frukt mm för 1500 kr. Jag hade galet skoj och det tror jag fler hade! Vissa satsade rejält på avancerade recept, andra körde på trygga groggar från förr. Ur högtalarna strömmade härlig storbandsjazz ända tills dansgolvets tryck krävde lite nyare dansmusik. Gärna igen!
29/5 FREDAGSJAM
Daniel Hollingworth har sedan september förra året styrt upp en öppen scen varje fredag. Denna hålls i en skön central källare med en scen och härlig rockkänsla. I fredags var det avslutning och på plats var den rödhåriga sötnosen Ellinor Skagegård (backad av Rikard och Magnus från hennes band 5th Season), caVin, Daniel själv samt ALPHA 60. Vi hade inte med oss några pedaler, syntar eller annat krafs, det var bara att plugga in som gällde. Martin fick ett uppmickat gammalt piano att klinka på och med en enkel rock n' roll-sättning hade vi ett riktigt kul och svettigt gig. Tack Daniel för en najs kväll, vi ses i höst!
30/5 AVSLUTNING AGATON
Jag jobbade på Agatons sista kväll, då Darjelin spred melankolisk singer/songwriter-pop och Thomas Denver Jonsson manglade sönder sin gitarr. Det bästa var när Denver röt "det finns faktiskt en uteservering" till en i publiken som pratade, för att sedan börja om med låten igen. Vissa tar ingen skit haha. Han var annars en trevlig prick, vi talade Crocodile Dundee innan matchen och kom fram till att top 3 roliga ögonblick var 1) rulltrappan, 2) "that's not a knife, this is a knife" och 3) bidén på hotellrummet. Ni som inte vet vad jag talar om är uppenbarligen inga kulturella finsmakare. :-)
Ikväll blir det töööahminejtöö
CIAO/LEO
Apropå Champions League-finalen
![]() | ![]() |
| Rio Ferdinand? | Doc Brown? |
/Johan
Safemode vinnare av Rockkarusellen 2009!
Vi fick under dagen bland annat se härlig pumpande reggae från Almighty Lions från Västerås. Deras flaggviftare fick ett hedersomnämnande av juryn, och många blev imponerande av deras färgsprakande show.
Ett annat skönt band var Oskarshamns Indevotion som hade en riktigt skön showig sångerska och ett tajt, skönt rocksound.
Men juryn kunde dock inte värja sig mot Safemodes tunga artilleri som fyrades av från scenen. Efter den välförtjänta segern fick de spela igen för sina fans innan Crucified Barbara avslutade kvällen med lite rakt mangel.
När bussarna lämnat spelstället kilade vi iväg till en av mina kollegors fotoateljé för en lång och soft efterfest med en massa musik, skitsnack, whisky, öl och ännu mer musik. Utan att ha fått en sekunds sömn trillade jag hem imorse och köpte en massa kotletter som jag marinerade omsorgsfullt inför kvällen. Solen värmde på härligt på kvällen och då är det grillning som gäller, basta!

"Why are my feelings uuuup siiiide dooooown..."
Besök dem och lyssna in er www.myspace.com/safemode
Nu blir det bingen, peace out!
/Leo
Upptäckte just jazz lite sent sådär
Jag har dessutom alltid velat gilla jazz. Jag tänker mig jazzmusiker som kringfarande bohemer som röker på, läser Rabelais, spelar själfull musik på skumma klubbar och dör när de är 35 - vad finns det att inte avundas?!

Swing it magistern
Men nu har det alltså hänt - jag har omfamnat genren! Min ingång var The Talented Mr. Ripley, en av mina favoritfilmer, där det jazzas loss ordentligt medan känslorna väller ut från karaktärernas porer. Chet Baker, Coltrane, mmm... Och lyssna på Cassandra Wilsons version av "'You don't know what love is" om ni har Spotify. Okej, jag kanske inte är inne i den svåraste jazzen än, men jag har tagit ett steg längre än innan då jag bara lyssnade på popjazziga brudar som Katie Melua.
/Leo
Dåliga bakislåtar
Imorse insåg jag att det blev alldeles för många Mythos igår. Och på ÖG kunde alla fattiglappar få känna sig som stekare med skumpaflaskor för 100 kr. Började dagen med att läsa lite ur Det ondas blommor som trots att det inte ens är på originalspråk kändes lite väl pretentiöst för en bakislördag. Så istället satte jag mig vid Spotify och lyssnade på dåliga låtar. Jag försökte komma på det sämsta möjliga nyckelordet att söka på, och det fick bli "myspace". Låtar som innehåller det ordet bara KAN inte vara bra. Här kommer ett par smakprov:
Attack Attack! - "What happens if I can't check my MySpace when we get there"
Låten börjar med "mitt första metalriff", och går vidare med en screamo/hc-vers. Så långt inga höjda ögonbryn. Men när refrängen börjar så lämnar vi allt vett bakom oss. Lil' Wayne har säkert ett finger med i spelet, för Auto-Tune-effekten får gå varm. Jag tror att det är spioner från metallägret som gjort bajsemo för att göra det lätt att trampa på en alldeles för bespottad "genre". Texten innehåller också som ni kanske anar många visdomsord.
"Come on, have some selflessness.
Don't give in to arrogance."
Tack, jag ska tänka på saken.
Riuven - "Myspace"
Det blir många wicked rhymez när Riuven ger oss sitt hip-hop-epos om internetfenomenet. Refrängen har hämtats från Temptations' "My Girl", men refrängorden är utbytta till låttiteln. Rappen framförs på en obegripligt konstig engelsk dialekt. Han är britt läser jag, men han skulle lika gärna kunna ha kommit från månen.
Ha en solig dag!
/Leo
Spelningen igår!
Det fanns en fotograf på plats, så jag ska försöka ruska fram lite bilder åt er. Ni som missade hela schabraket (visst finns det ett sånt ord?) får inte missa vår spelning i Ekonomikumparken på Valborg kl 11!

ses där!
/Leo
ALPHA 60 på forspuben ikväll!
glöm inte att pallra er ut till UTH-gården / Forspuben i Pollacksbacken, Uppsala. På dagen bygger studenterna båtar, och på kvällen serverar de öl för 20 kr och festar natten lång till ALPHA 60's dansanta toner.
Vi spelar kl nio. Ses där!
/Leo
2 uppmaningar:
1. Final i Rockkarusellen
Kom till finalen i Rockkarusellen ikväll. På scenen har vi Castillion, John Emmell, Safemode, The Coloured Office Paper och Yersinia. Grand, 18:00, stora scenen.
2. Guess who's back
In på Spotify och lyssna på Eminems nya singel "We made you". Den har 0 små pluppar som avgör hur populär den är, men det hade "Crack a bottle" också när jag oroligt diggade den i programmet, men sen slog den en massa digitala nedladdningsrekord och blev galet fet. Men nu får ni alltså chansen att vara ute i god tid! Det finns även en rätt töntig video här, men den tar för mycket uppmärksamhet från en annars jäkligt juste låt.
Även om man kan beklaga att hans första skivsinglar alltid är de töntiga dre-låtarna och inte hans egenproducerade arga grejer, så hoppas jag att albumet som släpps i maj är lika bra som alltid, och att nästa singlar är seriösa.
/Leo



