Gott nytt år för fan!

... och God Jul för helvete ... okej, senaste nytt är att ALPHA 60 spelar på Agaton, Uppsala, den 11/2. Vi spelar med bland andra Oh My! från Uppsala/Sundsvall. Riktigt grymt band med lite Babyshamblesvibbar, dom gjorde en fet spelning sist på Pipeline samma kväll som vi lirade där, så våga bara missa det giget!

Kolla in dom här: http://www.myspace.com/thisisohmy

Puss/Leo

Snack på P4 Uppland och spelningen sist

Tja igen,

har varit lite slö med bloggandet denna vecka, har haft mycket både på jobbet (är karusellchef för rockkarusellen i Uppsala län och är dessutom från och med januari även musikhandläggare för Studiefrämjandet) och i musikväg. Bland annat spelade ALPHA 60Klubb Agatons avslutningskväll! Det blev riktigt härligt, Linda Malmström lite countrypop, caVin körde några avskalade versioner av sina rocklåtar, Ellinor Skagegård spelade upp två förtjusande låtar, vi spelade Granite och Armour med bara piano, gitarr, melodica och sång - vilket var askul! -, Basement rev av några sköna glamlåtar, och det hela avslutades med lite jammande med en full men duktig pianospelare som ropades upp på scenen av en stabil singer/songwriter jag inte minns namnet på nu. Lite efterfestkänsla på det, och en massa öl i magen så har du en bra avslutning på kvällen!

Tidigare på dagen hade jag dessutom pratat i P4 Uppland med Ellinor Skagegård och Linda Malmström om en julskiva som Malmström ordnar varje år med lokala musiker. Jag och Ellinor hade skrivit ett bidrag, Winter passing, som kan höras på en liten snabbt ihopvispad myspace. Att skriva låten var en skön utmaning, vi är två ganska olika låtskrivare, men det gjorde låten ganska speciell också. Pratet på radion gick bra, även om det var lite väl stressigt mellan låtarna och inte hann bli så mycket snackat. Några sköna låtar fick man höra, bland annat en låt av Julia and the Roberts, där en skön lirare vid namn Rune sjunger "it's Christmas time - and I'm getting laid". Hahaha.

Och ikväll ska jag på en rockkväll i Ljudbild Uppsala:s lokaler. Gästlista = utskänkning till självkostnadspris = fett med rock n' roll. Några band kommer lira, det kommer bli lite öppet jammande, och en massa uppsalamusiker dyker upp och festar ihop. Grymt!

Cheesy

Sköt om er så länge, och glöm inte att kommentera och skälla ut mig för hur icke-rock och cheesy det är att skriva en jullåt :-)

/Leo

Agaton

Såg några band igår på Agaton, Hijazz. Min polare Martin Huss lirade med sitt sköna band Second Hand Rumours. Dom gjorde en bra spelning, det märktes att dom var ihopspelta som fan. Det sista bandet, Hillman Hunters, var lite mer oslipade men hade riktigt välskrivna låtar. Minns fortfarande deras westernlåt med rullande trumvirvlar, det kändes som man befann sig på en hästrygg i Kentuckys prärier. Man skulle helt enkelt kunna beskriva låten som en "mountain tempo in A minor":




Nästa vecka spelar ALPHA 60 på Agatons säsongsavslutning! Det är öppet jammande, och vi kör 2 låtar aukustiskt: Granite och Armour. Det kan bli riktigt grymt. Andra som lirar är Ellinor Skagegård, Linda Malmström, caVin, Satan's Terror Patrol mm. Be there!

/Leo

Träning och skratt-fnatt

Sådär ja, hade min första fotbollsträning på ett halvår igår. Haltade ut som en gammal gubbe efteråt, men jag tycker fan jag gjorde ett bra jobb på planen. IF Vesta here i come! Det har dock visat sig att tränaren varit tränare åt min lillebror tidigare, och att dom har haft världens konflikter. Ajaj, hoppas jag slipper bli insyltad.

Okej, det här var årtusendets tråkigaste inlägg. Jag tror jag får avsluta det med en rolig vits från Kalle Ankas "skratt-fnatt"-sidor:

Vad är det för likhet mellan solen och en slips?

Svar: Båda går ner i väst.

PEACE OUT/Leo

Kvällen när armageddon kom till stan

Igår trodde jag på fullaste allvar att slutet var här. Jag hade hoppat på cykeln för att ta mig till Kent Wennmans föreläsning om digital distribution. Det var regnigt och kallt, och för att spara lite benmust satte jag inte på generatorn. Det var ändå ingen trafik och jag behövde inte ens beträda någon bilväg. Men rakt ut ur det kalla mörkret träder en blå Saab fram med en ilsken man vid ratten som tutar som en galning. Han är lite småfet och har ett stort rött skägg, och vilt blängandes på mig med brinnande ögon kör han långsamt efter mig. Efter den tionde tutningen börjar jag på allvar frukta för mitt liv, men då bränner han in på ett vändplan och tar fram en telefonlur. Det här är min chans, tänker jag för mig själv, och smiter iväg på nya äventyr.

Då, en halv km senare, kastar sig två katter ut ur en buske och rullar runt i en vild kamp. Jag vet inte vad de bråkar om - vem som använt kattlådan utan att torka av fötterna kanske - men de verkar ta det hela väldigt seriöst. Jag skäms nästan för mig själv när jag brister ut i ett gapskratt samtidigt som de båda gnylar av smärta och ilska medan de rullar runt på asfalten framför mig. Men då slår det mig: slutet är här.

Stan har blivit galen, men jag har bara inte märkt det tidigare. En komet är på väg mot jorden, alla värden har kastats upp-och-ned, butiker plundras, bilarna stockas för att lämna stan, och när jag kommer till föreläsningen kommer alla vara uppätna av galna zombies. Men så var det inte. Föreläsningen var mycket intressant. Livet är ingen film. Än så länge.


Slutet?

/Leo

RSS 2.0