Jag vaknar av förmiddagssolen genom sovrumsfönstret, snubblar över resterna av gårdagens festivitae på vägen till datorn. Slår på Spotify, slås av att de senast spelade låtarna igår tyder på en viss urartning framemot slutet av kvällen: Batman soundtrack, Lilo & Stitch. Christer Effing Sjögren. Maj Gadd.

Kroppen skriker efter katharsis, börjar omedelbart leta efter ett stycke vällagrad punk att spisa. Hittar inga av mina gamla flanellhjältar, till och med Bad Religion verkar stå med näven i vädret mot Spotify-imperialismen. Drar iväg ett skruvat långskott; inte kan väl ändå Propagandhi finnas här i glammet?

Jorå. Och med ny skiva, no less! Genomför nu första grovlyssningen, och visst verkar de hålla sin genomgående höga standard. Från omslaget, till första punkrensriffen i öppningen 'Night matters' till ylande avslutningen i 'Funeral procession'. Bäst hittils är ändå titelspåret 'Supporting caste', men kanadickerna har ju bjudit på några maffiga avslutningsspår genom åren (minns 'Purina Hall of Fame' och 'Iteration') så jag ska inte ropa hej än.

Det blir en bra dag, det här.



/Johan