Måndagar brukar vara långa. På 07:39-tåget till Stockholm satt jag och bläddrade i Jeff Changs utmärkta Can't Stop Won't Stop: A History of the Hip-Hop Generation. Med fin pensel målar han upp hiphopens historia från reggaerötterna i Jamaicas samhällsrörelser och de katastrofala samhällsexperiment som Robert Moses genomförde i bland annat Bronx. Fyrtio minuter senare slängde jag motvilligt in boken i väskan och pinnade iväg på dagens seminarier.

Och när jag väl slänger nyckelknippan på skrivbordet i mitt sovrum några timmar senare så vilar en blytung dimma kring huvudet. Ögonen hoppar från den ena tapetfläcken till den andra utan att kunna fokusera.

Det finns bara en medicin.

Jag öppnar Spotify och söker på "Michael Bolton". Men ikväll är det inte hans lysande ballad "How am I supposed to live without you" som skall ta mig till sjunde himlen. Denna gång är det skivan My Secret Passion, med egna tolkningar av klassiska verk som Pourquoi me reveiller? och  Nessun Dorma!

Michael, är det okej om jag nämner dig vid förnamn? För ikväll är du min vägledare genom de senaste två århundraden av stor opera.


Michael Aslan, förlåt Bolton

/Leo

Trackback-URL för detta inlägg: