|
Armour
The void between us is small
Yet we don’t dare to cross it
Tonight I’ll risk it all
I’ll let you into my closet
I’ll let you bathe in my dreams
I’ll let you moan at the ceiling
Until it’s veiled by the steam
I’ll let you know what it means
To open up the armour
Love without looking back at
The scraps of sanity we’ve left
Never to return
A hesitating breath
Your eyes will be your deposit
You’re no longer a guest
I’ll take you into my closet
I’ll make you see all the skulls
Tie a rope to the ceiling
My charm was only a gull
So that you’d know what it means
To open up the armour …
If you dare to linger
You must drop your shell
All you can bring there
Are the splinters that are mine aswell |
Rustning
Tomrummet mellan oss är litet,
Ändå vågar vi inte korsa det
Inatt sätter jag allt på spel
och släpper in dig i min garderob
Jag ska låta dig bada i mina drömmar
och stöna mot taket tills det höljts i ånga
Jag ska lära dig vad det innebär
Att öppna rustningen
Älska utan att titta tillbaka på
De smulor av förnuft vi lämnat
För att aldrig vända åter
Ett tvekande andetag
Med ögonen som pant
Du är inte längre en gäst
Jag kommer att föra in dig i min garderob
Jag kommer att visa dig dödskallarna
Knyta ett rep i taket
Min charm var bara en bluff
För att lära dig dig vad det innebär
Att öppna upp rustningen
Om du vågar dröja
Måste du släppa ditt skal
Allt du får ta med dig
Är de skärvor som också är mina
|
| Top of the page |
|
Between the seams
I bathe in wealth; I’ve pawned the horizon
And thus the last limit of my reach
A rich view to pillow my eyes on:
A thriving island without a beach
Colours fade
Shapes erode
I wouldn’t want my spirit to implode
A surge dilates my veins:
Did the clouds call your name?
I’ll wait for the sky to drain
For the revealing
Sweet ecstasy bound to be broken
As damp air refills my lungs
No names are meant to be spoken:
My soul returns to the tip of my tongue
Between the seams
Behind the masks
A melting track of spacetime shrinking back |
Mellan sömmarna
Jag badar i rikedom; jag har pantsatt horisonten
Och därmed min räckvidds sista gräns
En rik vy att vila mina ögon på
En blomstrande ö utan stränder
Färger bleknar
Former vittar bort
Jag vill inte att min själ skall kollapsa
En ström vidgar mina vener
Kallade molnen ditt namn?
Jag väntar på att himlen torkar ut
för uppenbarelsen
Ljuv extas dömd att brytas
Fuktig luft fyller åter lungorna
Inga namn bör utsägas
Min själ återvänder till tungspetsen
Mellan sömmarna
Bakom maskerna
Krymper ett smältande spår av rumstid tillbaka
|
| Top of the page |
|
Breath
These are not palace halls, but damp caverns
Whose rough granite walls make a tavern
You’ll be bathed, clothed and fed; you’ll be flattered
To amplify the pain, when you’re battered, robbed and chained
Did you call it a temple? It’s a brothel
You should pack silver bullets and a shovel
There’s a tree in its yard that is dying
And it’s stealing the air and light
From the young, helpless crops, desperately trying
To reach for their breath in a town that’s just about to drown |
Andan
Dessa är inte palatssalar utan fuktiga grottor
De grova granitväggarna utgör en krog
Du kommer att badas, kläs och matas;
du kommer att smickras
För att förstärka smärtan när du bultas ned, rånas och sätts i bojor
Tog du det för ett tempel? Det är en bordell
Packa silverkulor och en spade
I trädgården finns ett döende träd
Som stjäl luft och ljus
Från de unga, hjälplösa grödor som desperat försöker
Att återfå andan i en drunknande stad
|
| Top of the page |
|
Corners of our minds
A steady stream of caustic silence
Was leaking down her throat
Blocked the airway, flushed her words down
But set her heart afloat
Oh the beauty of her violence
The truth of every blow
As her demons turned to brushes
She used to paint the snow
But her drawings won’t outlive the thaw
“Without bloodshed there can be no art
Raise your axes and unchain your roman hearts
We don’t need distant shores, for white patches to explore
Who knows what creatures dwell, and spring what wells
in the corners of our minds”
We have bodies
Do we matter?
May we take up space?
And we have feet
But how could they
Leave a concrete trace?
In divine light, who’d bother
With that which could come forth?
And who would search the skyline
To find a new true north
But the orbits are waiting for your call |
|
| Top of the page |
|
Cunning
The golden gaze of Nike
Run, rabbit, run
She’ll frisk my psyche
She’ll find the gun
In the waste where nothing can be hidden
The grass is rustling
Like a pile of bones
As my feet pad through
Its pent-up groans:
An aching sea trying to touch me;
Like waves against the Dutchman
By the shoreline she’s summoned
Her champions and shamans – the believers
Her priests and fortune weavers
How could she unmask me?
(I am the mask)
Reveal my purpose?
(I am the task)
A blunt body in an orbit
Homeless and limbless if you ignore it
And when my pillow
Is wet with tears
She pours her venom
Into my ears:
“Take me however you want to”
I won’t just kill her
I’ll melt her down
I’ll forge a scepter
I’ll wear her crown
I’m dead tired of running
A victim of her cunning
And in your hearts I’ll summon
My champions and shamans – my believers
My priests and fortune weavers
How could you unmask me?
I am the mask
Reveal my purpose?
I am the task
A metallic gaze that will disarm
The swinging blades and hand grenades of your minds
The crash of my silence
Will echo in your dreams |
List
Nikes gyllene blick
Spring, kanin, spring
Hon kommer att muddra mitt psyke
Hon kommer att hitta vapnet
I öknen där inget kan döljas
Gräset rasslar
Som en benhög
När mina fötter tassar genom
dess uppdämda klagan
Ett lidande hav som sträcker sig efter mig
Likt vågor efter holländaren
Vid stranden har hon frammanat
Sina kämpar och schamaner – de troende –
Hennes präster och ödesvävare
Hur skulle hon kunna demaskera mig?
Jag är masken
Avslöja mitt syfte?
Jag är uppgiften
En stum kropp i en omloppsbana
Hemlös och lemlös om du ignorerar mig
Och när min kudde
Är våt av tårar
Häller hon sitt gift
I mina öron:
”Ta mig precis hur du vill”
Jag kommer inte bara att döda henne:
Jag kommer att smälta ned henne
Smida en spira
Bära hennes krona
Jag är dödstrött på att springa
Ett offer för hennes list
Och i era hjärtan kommer jag att frammana
Mina kämpar och schamaner – mina troende –
Mina präster och ödesvävare
Hur skulle du kunna demaskera mig?
Jag är masken
Avslöja mitt syfte?
Jag är uppgiften
En metallisk blick som kommer att desarmera
Era själars dragna svärd och handgranater
Oväsendet från min tystnad
Kommer att eka i era drömmar
|
| Top of the page |
|
Deadly white
Boiling concrete
Meeting dirty feet
A mother’s yelling
Ringing through deaf streets
And in an alley
A boy’s collecting screws
This very monkey
Without a shirt that fits
Would get a beating
And would get to see tits
All in a summer
That would ignite his fuse
These are the trails of an aching pen
As blood turns to ink and to blood again
It’s the current that remains
Yellowed paper
Drunken ramblings of youth
Lit by panic
Fuelled by stolen vermouth
Never put out
Just darkening with the wood
A sword swung by the moonlight:
The stripes of a tyger burning bright
And through an orb of threadless screws
Its lines are blazing through
Deadly white |
Dödligt vit
Kokande asfalt
Möter smutsiga fötter
En moders skrik
Ekar genom döva gator
Och på en bakgata
Samlar en pojke på skruvar
Just denna apa
Utan en tröja som passar
Skulle få spö
Och se tuttar
Den sommaren
Som tände hans stubin
Detta är spåren efter en lidande penna
Blod förvandlas till bläck och till blod igen
Bara strömmen är konstant
Gulnande papper,
Berusat barnasvammel
Antänt av panik
Närt av stulen Vermouth
Det slocknade aldrig;
Bara svartnande med träet
Ett svärdshugg från månskenet
Ränderna hos en tiger i klara flammor
Genom ett klot av gänglösa skruvar
Skiner linjerna igenom
Dödligt vita
|
| Top of the page |
|
Granite
Warm, as last night’s drunken bosom
Peaceful, as a storm that’s calmed
Stunning, as the pistol in your palm
A breeze caresses you each day
Dependable as a cliché
Loving as the needle in your arm
You can dodge their punches, but their eyes will always hit
You could run away, but in the end the eyes make sure you exist
We created a world
And we made it our own
We created a world
We clad it in stone
But even granite must yield
And back to earth we’re thrown
We created a world
But we’re still alone
A starving cry for juissance
Was sent without hope for response
On airwaves buried centuries ago
And hopelessly you kiss your cell mate
The rouse of one more passing soul mate
But every heartbeat slightly pales your glow |
Granit
Varm som gårdagens berusade barm
Fridfull som efter en storm
Överväldigande som pistolen i din hand
Smeker dig en vind varje dag
Pålitligt som en klyscha
Och kärleksfull som en nål i armen
Du kan undvika knytnävarna, men ögonen kommer alltid att träffa
Du kan fly, men det är ändå ögonen som låter dig finnas till
Vi skapade en värld
Vi gjorde den till vår egen
Vi skapade en värld
Vi klädde den i sten
Men till och med granit måste ge vika
Och vi kastas tillbaka till jorden
Vi skapade en värld
Men är ändå ensamma
Ett svältande rop på juissance
Sändes utan hopp om svar
På luftvågor som legat begravna i århundraden
Och förtvivlat kysser du din cellkamrat
Ruset hos ännu en passerande själsfrände
Men varje hjärtslag får ditt sken att blekna en aning
|
| Top of the page |
|
Lilies
Where others see circumstance
I see a world at my hands
Where others see accidents
I see the substance of Man
Oh Lord, where do I begin?
So much flesh, so little skin
My eyes could never satiate
The fettered Titan within
You are the salt of the earth
You are the light of the world
You are the fishers of men
But avert the world I’ve made
And the daylight in my glade;
If the lilies chose to sink
Who would blame the lake?
Plough your barren lands
And fill your plates with sand
If the apples chose to rot
Who would blame me?
You see learned citizens
I see a nameless horde
Whose world I’ll put to an end
With my flaming sword |
Näckrosor
Där andra ser tillfällighet
Ser jag en värld för mina händer
Där andra ser slump
Ser jag människans substans
O Herre, var skall jag börja?
Så mycket kött, så lite hud
Mina ögon skulle aldrig kunna mätta
Den fjättrade titanen inom mig
Ni är jordens salt
Ni är världens ljus
Ni är människofiskare
Men undvik den värld jag skapat
Och min gläntas dagsljus
Vem skulle klandra sjön
Om näckrosorna ville sjunka?
Ploga era obrukbara mark
Och fyll era tallrikar med sand
Vem skulle klandra mig
Om äpplena ville ruttna?
Du ser bildade medborgare
Jag ser en namnlös hord
Vars verklighet jag skall avsluta
Med mitt flammande svärd
|
| Top of the page |
|
Lion’s Mouth
Into the Neckar a rose I threw,
Stabbed its surface with a tear
But the lake rippled in laughter
Still echoing in my ear
When you witnessed the sacred grove
Become desertified and maimed
You just stood on its highest stumps
To get nearer…
To the ungrateful sky that despised and abandoned you,
Never took your praise or your reached out hands,
Abjected you and forever shut its gates
So strongly the sun has shone,
yet we’re dying for some light
Knee-deep in the dirt with spades
Trying to force some to leak out
We’ve named this age irony
And filled up our mugs with air
Raised them into the bracing smog
In hail of
The ungrateful sky that despised and abandoned us
Never took our praise or our reached out hands,
Abjected us and forever shut its gates
Libera eas
de ore leonis,
ne absorbeat
eas tartarus
Let Michael raise his sword
Let his banner lead us through the dark
We are all from the same seed
And we all have the same wish
|
Lejonets käftar
Jag slängde en ros i Neckar
Och högg ytan med en tår
Men sjön krusade sig i ett skratt
Som fortfarande ringer i mina öron
När du såg lustgården
Stympas och ödeläggas
Ställde du dig bara på dess högsta stubbar
För att komma närmare
Den otacksamma himmel som avskydde och övergav dig
Som aldrig tog emot ditt lov eller dina utsträckta händer
Utan stötte ut dig och stängde sina portar för alltid
Solen skiner starkare än någonsin
Ändå skulle vi dö för lite mer ljus
Nedsjunkna i dyn med spadar
För att tvinga fram några strålar
Vi döpte åldern ironins
Och fyllde upp våra glas med luft
Höjde dem i den friska smogen
För att ära
Den otacksamma himmel som avskydde och övergav oss
Som aldrig tog emot vårt lov eller våra utsträckta händer
Utan stötte ut oss och stängde sina portar för alltid
Befria oss från lejonets käftar
Låt inte Tartarus fånga oss
Må Mikael höja sitt svärd
Låt hans banér leda oss genom mörkret
Vi är alla av samma art
Och vi har alla samma önskan
|
| Top of the page |
|
My beaches are low
Arms stretched into the shadows beyond my glade
To reach new abodes as my pastures begin to fade
Longing tides and my beaches are low
Arms stretched into the darkness beyond my walls
For something to cling to as brick after brick dissolves
Your touch is the thread and the nightly sphere its gleaming blade
I’d stand ground in pride like a titan, but I’m too afraid
Longing tides and my beaches are low
Will the creaking of our fetters
One day drown the city alarm
Will the stars turn out to be letters
Spelling out a call to arms
And will I dare to leave your arms again |
Mina stränder är låga
Armarna sträckta in i skuggorna bortom min glänta
För att nå nya fält när mina ängar börjar vittra bort
Längtan stiger och mina stränder är låga
Armarna famlar i mörkret utanför mina murar
För att klamra sig fast vid något medan tegelsten efter tegelsten löses upp
Din beröring är tråden och nattsfären dess gnistrande egg
Jag skulle stolt stå kvar som en titan om jag inte vore så rädd
Längtan stiger och mina stränder är låga
Kommer våra kedjors gnisslanden
En dag att dränka stadens tjut?
Kommer stjärnorna visa sig vara bokstäver
Som stavar ett krigsrop?
Och kommer jag att våga lämna dina armar igen?
|
| Top of the page |
|
Pebbles
The stars are cursed
To ache and thirst
For blood to flow
To fuel their glow
But you: are you blameless?
Free from lust?
Could you die nameless
To do what’s just?
What if it turns out you must?
The sun is damned
To light our deeds
That’s why it bleeds
Itself to sleep
But you: Are you blameless?
Free from lust?
Is your soul stainless?
Desires hushed?
Do you sometimes let them gush?
We’ve emptied every wine
Prayed in every shrine
Turned over every pebble for a sign
Brought down every throne
But no kings were overthrown
And the auguries were never genuine
The moon is doomed
To quietly loom
As swords and screams
Spread its beams
May the stakes and gallows
Fertilized with woe
Turn into meadows
Where new life grows
When my world collapsed
No god was intervening
My mirror has been smashed
And the splinter in my eye
Is the only source of meaning |
Sten
Stjärnorna är dömda
Att lida och törsta
Efter rinnande blod
Som kan nära deras glöd
Men du: är du oklanderlig?
Fri från lust?
Skulle du kunna dö namnlös
För att göra det rätta?
Tänk om du måste?
Solen är förbannad
Att belysa våra handlingar
Det är därför
Den blöder sig till sömns
Men du: är du oklanderlig?
Fri från lust?
Är din själ fläckfri?
Dina drifter nedtystade?
Eller låter du dem forsa ut ibland?
Vi har tömt alla viner
Bett i alla tempel
Och vänt på varje liten sten för att finna ett tecken
Vält ned varje tron
Utan att någonsin avsätta en kung
Och järtecknen var aldrig äkta
Månen är dömd
Att hotfullt överblicka
De svärd och skrik
Som för dess strålar vidare
Må pålarna och galgarna
Gödda av bedrövelse
Bli till ängar
Där nytt liv kan gro
När min värld kollapsade
Ingrep ingen Gud
Min spegel har krossats
Och stickan i mitt öga
Är den enda källan till mening
|
| Top of the page |
|
The rock, the vulture, and the chain
These lifeless fields of dirt
We’re so unwilling to desert
Are drenched in blood and venom, yet we’re fighting to be king
But beneath the crust
There is naked lust
The underground is bubbling of geysers waiting to spring
Obey the drive that’s waking your senses
Levelling walls, melting down fences
Obey the ache that’s waking our powers
To smile at their sins, and to commit ours
What night but tonight?
The rock, the vulture, and the chain;
All that the proud can feel of pain
We’ll triumph where we dare defy
Tonight the earth will glow
Oh what a feast we’ll throw
Rob Charon of his silver and drink nectar with the poor
This is no carnival
Tonight the stars will fall
Sharpen your steel, string your bow, and prepare yourself for war |
Klippan, gamen och kedjan
Dessa livlösa smutsfält
Vi är så ovilliga att överge
Är dränkta i blod och gift, ändå slåss vi om kungakronan
Men under skorpan
Finns naken åtrå
Underjorden bubblar av sprängfärdiga geysrar
Lyd den drift som väcker dina sinnen
Jämnar murar med marken och smälter ned stängsel
Lyd den längtan som låter oss
Le åt deras synder och begå våra egna
När, om inte ikväll?
Klippan, gamen och kedjan:
All smärta som de stolta kan känna
Vi segrar där vi vågar trotsa
Inatt skall jorden pulsera
Vilken fest vi skall ha
Plundra Karon på silvret och dricka nektar med de fattiga
Detta är ingen karneval
Ikväll kommer stjärnorna att falla
Slipa ditt stål, stränga bågen och gör dig redo för strid
|
| Top of the page |
|
Ruins of Mesolonghi
A rhythm of cogs
Backing the dancing smog
The black steely sky
Is turning the colours shy
A crude swarm of ants
Whose reason the night enchants
A nocturnal breath
Of the cooling embrace of death
Images pale turn thirsty hearts ablaze
A poor man’s symphony for gloomy days
Envision the ugly brush that paints our dreams
and spells our screams
A rhythm of clocks
Backing the dancing chalk
A black steely pen
Writing the fates of men
No God need exist
For its anti-Laplacean twist:
Avoiding the lies
Truth is the best disguise
Images pale turn thirsty hearts ablaze
A poor man’s symphony for gloomy days
Lances of passion desperately hurled
into the world
Their spirits are torn
Their harnesses worn
The last zealots’ red tears
Running from the spears:
History’s thorns
A rhythm of drops
Backing the dancing fog
Arms stretched in a grin
As the teeth cut into their skin
What good is a crown?
A head cannot fall but down
In the eye of the storm
It all seems to suit the norm
It’s time to leave the tower
We are wolves
And this is our hour
We’ll assail when the sun’s asleep
And by this sea
No poplars will weep |
Mesolonghis ruiner
En kugghjulsrytm
Kompar smogets dans
Den svarta stålhimlen
Skrämmer bort alla färger
En simpel myrsvärm
Förtrollas av natten
När döden andas ut
Sin svalkande luft
Bleka bilder sätter eld på törstande hjärtan
En fattig mans symfoni för dystra dagar
Föreställ dig den onskefulla pensel som målar våra drömmar och bokstaverar våra skrik
En klockrytm
Kompar kritans dans
En svart stålpenna
Skriver människoöden
Ingen Gud behöver finnas
För denna anti-Laplaceanska vändning:
Undvik lögnerna
Sanningen ger bäst förklädnad
Bleka bilder sätter eld på törstande hjärtan
En fattig mans symfoni för dystra dagar
Pilar av lidelse som desperat slungas in i världen
Med slitna själar
Och trasiga harnesk
De sista zeloternas röda tårar
flyter längs spjuten:
Historiens törnar
En dropprytm
Kompar dimmans dans
Armarna spänns med en grimas
När tänderna sätter sig i skinnet
Vad spelar väl en krona för roll?
Ett huvud kan ändå bara falla nedåt
I stormens öga
Verkar allt vara som vanligt
Det är dags att lämna tornet
Vi är vargar och vår timme är här
Vi anfaller när solen sover
Och vid detta hav kommer inga popplar att gråta
|
| Top of the page |
|
Sarabande
Strewn fragments of a promise
A spirit foundered, chafed and left to bleed
The grand naivety of Thomas;
Or a reckless test to see where all paths lead
To batter through the egg shell
We must first destroy a world
And its rustic ways to rebel
Don’t even say a word
Just come along
This bold folie a deux will keep us strong
This is a sarabande, not a song
So trip the light fantastic
In a spastic brawl
Dunes of long forgotten lament
Now thriving hills that cover the beyond
Can you sense the waking ferment
Crawling through the pores of our monde
On the endless fields of bone meal
New palaces will stand
I don’t expect you to condone me
Or even understand
Just come along … |
Sarabande
Utspridda fragment av ett löfte
En själ som skavts, förlist och lämnats att blöda
Thomas’ storslagna naivitet
eller ett hänsynslöst test för att se vart alla stigar leder?
För att hamra sig ut ur äggskalet
Måste vi först förgöra en värld
Och dess föråldrade sätt att revoltera
Säg inte ett ord; kom bara med
Denna djärva folie a deux kommer att ge oss styrka
Detta är en sarabande, inte en sång
Så följ med i en lugn dans
Genom ett vilt slagsmål
Dynor av sedan länge bortglömda klagosånger
Nu oändliga blomstrande kullar
Anar du den uppvaknande jäsprocess
Som kryper ut ur porerna?
På de ändlösa vidderna av benmjöl
Kommer nya palats att stå
Du förväntas inte förlåta
Eller ens förstå
Kom bara med…
|
| Top of the page |
|
Still
One torch is for the world
Another for my eyes
In case the first one doesn’t do the job
This is what we want
To get a fresh, new start
We’re halfway there, and it’s too late to stop
Carry on, carry on, there are still many maps to burn
Carry on, carry on, there are still many doors to mark
Run, my comrade, run
Don’t argue, there’s no time
The old world’s gaining on us every day
And this is what we want
To get a fresh new start
We’re halfway there, and it’s too late to stop
Carry on, carry on, there are still many graves to rob
Carry on, carry on, many monuments left to raze
‘til we can calm the storm of time
Let the angel turn around
Our ghosts rest in the ground
Return the golden bough
Realize our vow
Commit the final crime
Consider yourselves warned
Your bodies won’t be mourned
Your souls do not suffice to be reborn
And this is what we want
To get a fresh new start
We’re halfway there, and it’s too late to stop
Carry on, carry on, there are still many doors to mark
Carry on, carry on, there are still many flags to burn |
Stilla
En fackla för världen
En för ögonen
Ifall den första inte räcker till
Och detta vill vi
Att få en nystart
Vi är halvvägs och det är för sent att vända om
Framåt, framåt, det finns kartor som ännu inte bränts upp
Framåt, framåt, det finns många dörrar kvar att märka
Spring, kamrat, spring
Argumentens tid är förbi
Den gamla världen flåsar oss i nacken
Och detta vill vi
Att få en nystart
Vi är halvvägs och det är för sent att vända om
Framåt, framåt, det finns många gravar kvar att plundra
Framåt, framåt, många monument kvar att rasera
Tills tidens storm lugnats
Ängeln vänt sig om
Och andarna får vila
Den gyllene arken återlämnats
Vårt löfte förverkligats
Och det sista brottet begåtts
Ni har härmed blivit varnade
Era kroppar kommer inte att sörjas
Era själar duger inte att återfödas
Och detta vill vi
Att få en nystart
Vi är halvvägs och det är för sent att vända om
Framåt, framåt, det finns många dörrar kvar att märka
Framåt, framåt, många flaggor kvar att bränna
|
| Top of the page |
|
The unknown
In the middle of our cloth
There’s a frightful, yawning hole
Once a symbol’s home
It reminds of what they stole
We are the mob
We’ll come for the throne
When the owl awakes from the unknown
In the middle of our hearts
There’s a frightful, yawning void
Our light and moral chart
Has forever been destroyed
We are the mob
We’ll come for the throne
War-drums will growl and horns be blown
When the owl awakes from the unknown and the new world is shown
So, we have mapped our cells
Even painted stars on their empty walls
So, we know every smell
Yet we’ll never tell what’s between the bars
Oh, relieve us
Oh, believe us
Oh, we’ll believe in you
Uncast the spell |
Det okända
Mitt i vårt tygstycke
Finns ett skrämmande, gapande hål
En gång fanns där en symbol
Nu minner det om vad vi berövats
Vi är massan
Vi kommer för tronen
När ugglan vaknar från det okända
Mitt i våra hjärtan
Finns ett skrämmande, gapande tomrum
Vårt ljus och moraldiagram
Har försvunnit för alltid
Vi är massan
Vi kommer för tronen
Med rytande trummor och tjutande horn
När ugglan vaknar från det okända och den nya världen uppenbaras
Vi har kartlagt våra celler
Och målat stjärnor på deras tomma väggar
Vi känner till varje doft
Ändå kommer vi aldrig att få veta vad som finns bortom gallren
O avlasta oss
O tro oss
O vi kommer att tro på dig
Upphäv förtrollningen
|
| Top of the page |